Mjaha, då har vi klarat av konsten att flytta också. Låda ut och låda in, kånkat, släpat, klämt sig i hissdörren, klurat, svettats, och - mött nya grannar. Några stycken till och med. På fyra dagar har jag pratat med fler grannar än under fyra år på förra stället (på förra stället bodde mest ouppfostrade studenter. Som tex häromveckan kastade ut en kalsong full med skit från ett fönster. Ja ni fattar).
Helt ovetenskapligt iakttog vi hur nya grannar uppför sig (främst i fråga om trevlighet). Självklart försökte vi bemöta alla på samma sätt (le och säga hej). Slutsatsen vi kunde dra av dessa dagar av möten med nya grannar (främst under flytt av grejjer, då det alltså var helt uppenbart att vi faktiskt var nya i huset) var:
- Personer i åldern 50+ är grymt trevliga, artiga och glada. Alla i denna ålder log, stannade och hälsade, pratade en liten stund och hälsade oss välkomna.
-Personer i åldern 40- var grymt osociala. Inte ett leende, knappt ett hej (och bara ett hej efter vi sagt hej, men då har man väl heller inget val. Om man inte vill framstå som en komplett idiot förstås.) och definitivt inte ens en tillstymmelse till att hälsa välkommen.
Tja vad kan man dra för slutsats? 50-plussare är glada skitar? 40-minussare trivs inte med livet (och hatar nya grannar)? 50-plussare har flyttat många gånger förr och vet hur man borde bete sig? 40-minussare är stressade småbarnsföräldrar som inte orkar le?
Tja inte vet jag, men dagens åldrade ungdom alltså...vilka surtanter kommer inte det bli om några år??!
/Nickan - ny i ditt neighborhood?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
hehe, jag vet känslan, lustigt att det är en sån uppdelning. 40- känns alltid stressade liksom, trots att de har mer liv kvar att hinna med saker på. Jag ska nog i och för sig inte säga något... :)
SvaraRaderaJa mer carpe diem åt 40-minussarna!
SvaraRadera/Nickan