Resan till ökenlandet

Oh man, äntligen det mycket efterlängtade resereportaget från Oman; jag låter bilderna vara med och berätta...

Ungefär så här tillbringades många timmar i Oman; i solstol, i skuggan av ett palmparasoll (när vi inte spelade golf, tennis, surfade, lekte i vågorna, snorklade...). Första dagen hade vi inte fattat taktiken ännu och blev utan solstolar på stranden. Men varefter veckan gick blev vi alltmer förfinade i vår solstolspaxning; att direkt efter uppgång, innan frukost, hämta ut handdukar och lägga ut på lämplig trevlig solstol. Klart! Sen hade vi en trevlig bas hela dagen.

Så här ser stranden ut, tittar man till höger ser man sand sand sand, skummande hav, palmer och några människor som badar, promenerar. Tittar man till vänster ser man exakt samma sak. Och ja, det var verkligen lika lite folk på stranden i verkligheten som på bilden. Trots att alla solstolar var upptagna var stranden rätt väl tilltagen om man säger så...Och temperaturen? Tja 28 grader i vattnet.

Utsikten! Denna utsikt som vi självklart sprang fram och kollade på när vi kommit till rummet (men då var det kolmörkt).

Vi åkte på utflykt också!

Kameler kameler...de verkade i alla fall ha fattat att det är högertrafik. Här är de på väg in i en rondell, hur det gick hann jag aldrig se, men Omans trafikolycksstatistik kanske kan ge en fingervisning; 90 döda (människor alltså, inte kameler) bara i september. Brr.

Och vi åkte för att kolla på...kameler! Den här lilla urriga typen hittade vi i en grönskande dal (så grönskande något nu kan vara i ett ökenland). Notera den mycket vanliga pensionärsflocken i bakgrunden.

En kväll åkte vi på utflykt till stan (Salalah). Vi gick på traditionell Omans restaurang. Det var så där. Inget bord, inga stolar. Ett charmligt, fönsterlöst
rum med lysrörsljus och tjock-tv fick vi sitta i medan maten serverades direkt på golvmattan. Intressant upplevelse, men kanske inget jag skulle ge någon stjärna i Guide Michelin.

Då var det här så mycket trevligare! Jaha, en helt vanlig burgare tänker ni. Kan man ju äte hemma. Eller? Har ni sett en Kamelburgare på Max tillexempel? inte jag. Den va go! Smakade lite lamm, typ. Så medan vi mumsade kamelburgare på restaurangen vid stranden hoppade delfinerna i havet utanför.

På lördagar fiskades det. Om de fick något förtäljer inte storyn, men folk kom till stranden med en massa plastpåsar, så förhoppningarna var det inget fel på i alla fall.

Och så gick solen ner även i Oman. Vackert så vackert.

Foto: Nickan

Flying bloggare

I lördags, när vintersolen sken som finast, passade vi på att flyga med litet flygplan för att spana på skärgården! Så häftigt! Vi klämde in oss i ett fyrsitsigt plan, inuti mindre än en folkabuss och med orangea plyschsäten (flott!).

Finlands(sverige)båtarna stävade strävsamt både till Suomi och till Sverige, utan att krocka till synes.

Och nedanför låg skärgården vinterlugn och ruvade.

/Nickan