Klara, färdiga, koldioxid!

På väg till jobbet imorse: (i bil...)

Det kanske inte syns så bra, men det står CO2 på trafiljuset när det slår om till grönt. Ett klotter i tiden.
/Nickan

78 grader Nord

Titta vad jag hittade! Ett till gammalt inlägg som försvann. Svalbard var en sådan speciellt och fin resa, så den får komma här i repris.

Publicerad: 2008-06-29 19:25
Polaråret i all ära - vi besökte Svalbard för att Pappan, som älskar allt med Arktis och Antarktis, fyllt år och fått resan som present av oss. Och så här såg det ut!

Efter mellanlandning i Oslo och Tromsö, dök de plötsligt upp, spetsiga bergstoppar ur molnen.


Longyearbyen från ovan. Ingen världsmetropol kanske. Men större än Rimbo i alla fall (och trevligare)

Vi landade utan större missöden. På väg ut ur flygplanet blev vi filmade för en norsk dokusåpa.

Så var vi framme i isbjörnarnas land!

Hit men inte längre. Inte utan min mysse och min bysse i alla fall.

Isbjärn kunde finnas var man minst anade det. Men att de skulle ha boxhandskar, det hade ju varit svårt att föreställa sig.

Gevär skulle man ha utanför byn. Men skulle man in på banken fick man vackert platsa dem utanför, precis som en hund. Eller glassar. Som här hemma i Sverige.

Röda stugor tåga vi förbi.

Utsikt uppe på kullen bakom vårt fina hotell...

...som syns som den mörka längan i förgrunden. Mary Anns Polarrigg! Det var grejjer det.

Det här är 12 på natten. Solen fick aldrig gå och lägga sig. Det är därför den är så trött sen och inte orkar stiga upp mellan oktober och mars typ. Det datum i mars som solen återvänder (den lyser på en viss liten plätt i Longyearbyen först) samlas alla för att titta på den. Och sen har man fest. Tacka för det när man levt i totalt mörker i massa månader.)

Vi åkte båt med, med Langöysund, in i Tempelfjorden.

En säl dök upp och undrade vad det var frågan om. Det det var frågan om var två isbjörnar som uppenbarat sig längre in i fjorden. Men dom får ni inte se.

En dag åkte vi ribb-båt. Den som tror att det heter så för att det ligger ribbor på durken (enligt samma princip som en ribbsäng) tror fel. Jag såg iaf inga ribbor. Men fina vyer!

Vi hittade ett stort ägg!

Som visade sig vara ett valägg! Med en död val under. Urk!

Som grädde på moset åkte vi hem och åt wokad val på thailändskt vis. Mumvs. Eller?

Sen var det dags att åka hem. Det var trist. Jag hade gärna stannat en stund till. Utsikt från flygplatsen.

Hej då Svalbard!

Foton: Nickan & David

La vie en rose.

Idag kändes det realistiskt att börja drömma om vår (svetten rann i pannan vid cykling till jobb, solen gassade obarmhärtigt vid skrivbordet så att jag allvarligt funderade på att börja arbeta nattskift och gatugruset låg i stora hopsopade högar vid ån). Så - ett litet rosspecial:

Hemma hos mor & far finns alltid färska blommor.

Fina tekoppen! Full med lavendelknyten (?)

Ljuvliga rostvålar! (eh, tror jag i alla fall, de är så fina så att man inte vågar ta i dem)

Min nya rosklänning! Vill ha sommar nu!

Rosor med dagg på, för längesedan.

/Nickan (som förövrigt hatar låten "The Rose" - usch!!! Vill ni retas på riktigt så börja nynna på den...jag fick till och med min pianolärare att göra ett stort kryss över den i notboken...)

Skidframgångar

Här har jag befunnit mig de två senaste dagarna, på överraskningshelg i Romme! Som en extra överraskning var det en bokad slalomlektion åt mig, så nu har jag och de rosa fjärilsskidorna även tagit oss ner (ja så jättemycket mer än tagit mig ner var det ju inte, men ändå) för en svart backe. Dessutom vågade jag åka i "Ravinen". Wow! Så nu kanske jag kan få känna mig lite bättre än åtminstone tre-åringarna i backen. Alltid något. Mer perfekt skiddag än idag blir det nog inte. Nu bränner det i kinderna efter sol och benen är som ja, vad brukar man säga, kokt spagetti?



/Nickan